Fulham St Andrew’s of West kensington, ett namn som klubben övergav den 12 december 1898 till förmån för Fulham Football Club. St Andrews of West Kensington bildades redan 1879 och var då den lokala kyrkans lag. I samband med namnbytet gick man även från att vara ett amatörlag över till professionell status, samma dag som namnbytet gjordes nämligen klubbens första spelarköp – J H Love från Trownbridge. Inom loppet av bara ett par dagar följde ytterliggare två “proffs”. Ingen av dessa tre har dock gjort något djupare intryck på historien och kännedomen om de tre är minimal.

Under klubben första levnadsår hade man, likt många andra klubbar under denna period, ingen fast hemmaplan utan man var mer som ett ambulerande cirkussällskap som spelade där de fick möjlighet i de lokala områdena kring Parsons Green, Kensington och Putney. 1894 ändrades då denna situation då klubben skrev ett hyresavtal för Craven Cottage. Det skulle dock dröja två år innan arenan skulle kunna tas i bruk på grund av att den var så nedgången. Premiären blev dock lyckad då man vann med 4-0 mot Minerva i en lokal London cup.

Det känns viktigt att understryka att informationen från klubbens första 25-30 år är något bristfällig, gällande många årtal, datum och andra rena fakta skiljer sig den information jag funnit i min research från källa till källa, men vid tveksamheter har jag valt att använda mig av information från Fulham Facts & Figures 1879-1998 av Dennis Turner och Alex White.

Dags för ligaspel

Fram till och med 1891 hade klubben inte deltagit i någon form av ligaspel utan alla matcher hade varit i cupform eller vänskapsmatcher. 1892 var det dags att skapa en regelbundenhet i matchandet och FFC anslöt West London League och lyckades som nykomlingar att finna serien. Samma år hade man chansen att spela hem en dubbel då man tagit sig till final i West London Observer Cup, men QPR visade sig försvåra och vann med 2-3.

Säsongen innan man fick professionell status, 1896/97, anslöt FFC andra divisionen av the London League. Denna debut säsong var allt annat än en succé då laget slutade näst sist. Påföljande säsong var laget starkare, mycket tackvare ett par bra nyförvärv, och gick genom serien obesegrade. Trots detta blev det bara en andra plats då Barnet snodde åt sig titeln efter en 0-0 match på Craven Cottage. Som tidigare nämnts så var detta sista säsongen som amatörer, men det ryktades redan om att man avlönade spelare så utvecklingen mot professionalism verkar varit ett naturligt steg att ta.

Southern League

När nästa säsong drog igång hade Fulham tagit ett stort steg och lämnat de lokala ligorna i London och anslutit sig till “the Southern League’s” andra division. Under denna period ansågs “Southern League” som den bästa ligan utanför den nationella “football leagues” två divisioner. Första säsongen blev tuff och man slogs länge i botten av tabellen och det skulle visa sig att det var tuffare att nå framgång på den här nivån. Det stod ganska snart klart att man skulle behöva utöka sitt upptagningsområde gällande värvningar, redan för dryga hundra år sedan försvann alltså konceptet med att bara ha lokala spelare i laget.

Kommande säsonger gick det bättre för klubben men det för oss idag så välkända uppflyttningsspöket tillkom redan på 1890-talet. Fulham låg i toppen säsong in och säsong ut, men på denna tid så spelade man ett slags avgörande slutspelsmatcher om uppflyttning där Fulham föll gång efter annan. I början på 1900-talet hände dock något ovanligt. Trots att Fulham (som vanligt) förlorade kvalmatchen så kontaktades klubben av ligaledningen som meddelade att man uppmärksammat klubbens potential och lovade därför att inkludera Fulham i första divisionen kommande säsong om man kunde uppvisa ett förstklassigt lag till ligastarten. Detta är ju knappast något som skulle ske idag.

För att uppfylla kraven från ligaledningen behövde man pengar, och det huvudsakliga sättet man fick in dessa på var genom att upphöra att vara en förening och ombilda klubben till ett Aktiebolag och sälja aktier till allmänheten. De nya inkomsterna användes huvudsakligen till att värva välkända och duktiga spelare. Klubbens standard blev godkänd och uppflyttningen var ett faktum.

Efter ett år i första divisionen anställde klubben sin första heltids manager, valet för på den mycket meriterade Harry Bradshaw värvad från (Woolwich) Arsenal. Inom tre år hade Mr. Bradshaw tagit klubben till en kvarts-, respektive semifinal i FA-cupen samt två liga titlar. Efter dessa framgångar var det ett Fulham FC fyllt av självförtroende som ansökte till den nationella fotbollsligan 1907. Det förvånade nog ingen på den tiden att ansökan beviljades och FFC ersatte Burton United till säsongsstarten i september 1907.

Resan från spel i parkerna längs Themsen till den nationella scenen hade tagit strax under 30 år.